Dikt

Tankar på natten

Utebliven kunskap, diskriminering för den jag inte är gör mig svag och vilsen. Varför ska världen vara förprogrammerad och dom som inte passar in fastna i ett anitvirusskydd eller förjäves stå och hoppa framför en allt för hög brandvägg, slå huvudet vimmelkantig i den. Jag känner mig jagad i mitt eget liv. Sedd av ingen fast alla stirrar på mig. Sedd av alla fast ingen vet vad dom ser. Jag vill bara stanna tiden och skrika och låta tiden springa och viska... Vill säga men hålla tyst... Varför är det så svårt att känna något?
    

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0