Alla helgons!
Igår var jag som alltid på Skogskyrkogården på Alla helgons dag och tände ljus på övergivna gravar. Sådana gravar som inte längre har någon gravvård, mossa på stenen, ingen krans, ljus eller blomma. Där tänder jag små ljus och hoppas... På vad vet jag inte riktigt men jag hoppas på något iallafall. Kanske att spöket som bor där i graven ska bli lite glad eller kanske att jag själv ska må lite bättre? Få en ny skyddsängel kanske...? Har jag någon sådan?
Självklart tänder jag ju ljus på de gravar jag känner och i minneslunden för min kära farmor! Det är så vackert på kyrkogården på Alla helgons. Det är en meningsfull tradition och högtid.
Har allvarligt börja oroa mig över cancer igen. Jag har ju under hela min uppväxt haft cancerfobi, eller snarara cancerhypokondri. Nu är jag övertygad om att jag har cancer på hjärtat eller i lungorna för det är tungt att andas och hjärtat slår hårt när jag ligger på rygg... (kanske min fetma börjar tynga ner mig så mycket när jag ligger att jag får svårt att andas?) Måste nästan gå och kolla upp det hela annars vet jag av erfarenhet att jag inte släpper det och får panik tillslut. Jag får återkomma om det.
Bokat upp mig på ett par föreläsningar. Får se om jag går. Har blivit så otroligt slapp senaste tiden, eller slapp är jag inte. Jag tycker bara inte att saker är roligt längre. Meningsfullt... Motiverande.... Underhållande... Viktigt... Nej, jag kan inte känna det längre. Vad beror det på? Är det hösten? Är det motivationscancer? Har jag gjort allt det som roar mig allt för många gånger? Jag vet inte... Får återkomma om det också!
Måste börja träna igen! Men det är ju tråkigast av allt!
Självklart tänder jag ju ljus på de gravar jag känner och i minneslunden för min kära farmor! Det är så vackert på kyrkogården på Alla helgons. Det är en meningsfull tradition och högtid.
Har allvarligt börja oroa mig över cancer igen. Jag har ju under hela min uppväxt haft cancerfobi, eller snarara cancerhypokondri. Nu är jag övertygad om att jag har cancer på hjärtat eller i lungorna för det är tungt att andas och hjärtat slår hårt när jag ligger på rygg... (kanske min fetma börjar tynga ner mig så mycket när jag ligger att jag får svårt att andas?) Måste nästan gå och kolla upp det hela annars vet jag av erfarenhet att jag inte släpper det och får panik tillslut. Jag får återkomma om det.
Bokat upp mig på ett par föreläsningar. Får se om jag går. Har blivit så otroligt slapp senaste tiden, eller slapp är jag inte. Jag tycker bara inte att saker är roligt längre. Meningsfullt... Motiverande.... Underhållande... Viktigt... Nej, jag kan inte känna det längre. Vad beror det på? Är det hösten? Är det motivationscancer? Har jag gjort allt det som roar mig allt för många gånger? Jag vet inte... Får återkomma om det också!
Måste börja träna igen! Men det är ju tråkigast av allt!
Kommentarer
Trackback
