Mina tankar....

Här kommer ca 1/6del av min rapport...
---
Jag lyckades inte följa någon specifik person under min praktiktid. Jag bestämde mig för att istället skriva mina tankar om gruppen hemlösa/missbrukare. Jag har uppfattat att personerna i gruppen ofta har mångproblematik vilket det inte finns någon direkt instans för i dagens samhälle. För att förändra framtidsutsikterna tror jag att det behövs stöd och arbete utifrån alla problemområden som en person har. Vikten av att ha något uppföljningsprogram när personen väl lyckats ta sig ur sin hemlös/missbrukssituation kan vara helt avgörande för individens fortsatta framsteg fick jag en insyn i under ett studiebesök på Convictus hälsocafé.

Precis som Ted Goldberg skriver i artikeln "Därför misslyckas narkotikapolitiken" så anser jag att det finns riskgrupper redan i tidig ålder, som ofta har helt eller delvis nedärvd problematik från föräldrarna. Jag är övertygad att om samhället tidigt lyckas fånga upp och komma till rätta med problemen så minskar gruppen hemlösa/missbrukare i framtiden.

---
Jag har läst boken Hemlöshet - Fattigdomsbevis eller välfärdsdilemma? som är en studielitterär bok och skildrar hemlöshetsfrågan historisk och i nutidsperspektiv. Boken behandlar både de hemlösas syn på situationen och hjälpinstitutionernas syn. Boken tar även upp medias syn på hemlöshet. Jag har även läst en del broschyrer, bland annat från socialtjänsten och tidningsartiklar min handledare på praktiken har givit mig som handlar om arbetet i och omkring N.G. som fått mig att se olika samarbeten och en bra helhetsbild. Jag har läst FoU-Rapporten "Man försöker anpassa klienten efter de resurser som finns" som är en rapport skriven bland annat utifrån några av före detta boenden på N.G.

När man pratar med många gäster samt läser litteratur om hemlöshetsfrågan så finns mycket kritik på de institutioner och verksamheter som finns idag. Socialtjänsten får klagomål att de är för regelmässiga och kräver för mycket av dem som söker hjälp. Härbärgen, soppkök och frivilliga organisationer har i alla tider fått klagomål på sina regler, tider, rätt att avstänga oskötsamma gäster mm. Som jag uppfattat det är problematiken är nog egentligen sådan att det finns en institution för psykiskt sjuka, en för hemlösa, en för missbrukare, en för ekonomiskt behövande osv. De hemlösa är oftast en blandning av allt detta och slussas då från den ena platsen till den andra och kanske aldrig kan få "rätt hjälp". Det som skulle behövas är en sammansatt "mångproblematiksvård", men detta verkar inte finnas idag.

Jag har även läst en bok som heter "Dom har stulit mitt liv - fri efter 35 år på Beckomberga" i syfte att förstå de människor som tidigare ansetts gravt psykiskt sjuka men som, efter den stora nedläggningen av slutna psykvården, nu är ute i samhället. Många av dessa är något missanpassade i samhället och några även hemlösa. Den gav mig en liten glimt, historiskt sett, av vår svenska psykiatri.
---

Jag skulle skaffa mig erfarenhet av hur etiska riktlinjer och centrala etiska begrepp samt värden och värdekonflikter påverkar arbetet med människor i kris och utveckling. Dessa erfarenheter tycktes mig mest äkta att skaffa sig ur situationerna själva och är svåra att läsa sig till. Genom att ha varit med när beslut har fattats och försök till hjälp givits så har jag lärt mig mycket. Det är svårt att konkret säga vad och hur jag lärt mig men med några exempel på de problematiska dilemman jag upplevt och berörts av när jag praktiserat på N.G vill jag visa hur jag utvecklats:

Jag har tänkt mycket på att några klagar över att man kan stänga av vissa stökiga gäster. Här blir det en konflikt mellan N.G:s vision, alla får vara med, och med det faktum att bråk och stök förstör för de andra gästerna som kan behöva en lugn stund i ett annat häktiskt liv. Ännu en aspekt är att dessa stökiga personer ofta yttra kränkningar mot både personal och andra gäster, ibland även hot. Detta är enligt lag inte tillåtet. Ofta löses det hela på ett, enligt mig, smidigt sätt så att alla ska må så bra som möjligt.

Många gäster har svårt för myndighetspersoner och förtroenden. De kan uppfatta personalen som ett hot eller ett motstånd och vissa har svårt för kollektiva hjälporgan. Detta är mycket förståeligt utifrån den situation de lever i. Detta pratade också Marie-Louise Rönnerblad på Quinnoqulan om när jag var på studiebesök där, att kvinnor är särskilt präglade av den skeva maktbalans som varit mellan dem och myndigheter och livet på gatan. På Quinnoqulan har de löst detta genom att endast före detta missbrukare får arbeta med dessa kvinnor.

Att förstå varför någon fortsätter att vara hemlösa år efter år, chans efter chans kan för många vara helt utom fattning. Jag har uppfattat problematiken på följande vis. De som hamnar i situationen och umgänget hemlösa blir en del av en hemlöshetskultur. Där är regler och normer inte riktigt som i "normalsamhället". När då en hemlös skall anpassa sig till bostad och vanligt liv måste de lämna sin kultur för att försöka anpassa sig till en normalkultur. Det godtas inte av de gamla vännerna och personen blir ensam. Ensamheten anses ofta värre än hemlösheten för den här gruppen. Till detta drog jag en parallell, i likhet med tjejerna som är offer för hedersvåld så stannar det trots den "osunda miljön" kvar i miljön, för den är trots allt det enda de har. Hela sin identitet och umgängeskrets kanske står och faller med kulturen.  

En annan förklaring är antagligen att samhället är uppbyggt på ett visst sätt, men alla människor är olika. Alla människor kan omöjligen passa in i alla situationer och kanske de hemlösa helt enkelt inte vill passa sig in i ett samhälle där de inte trivs. Hur ska man göra då utifrån varje persons självbestämmanderätt kontra människovärde och rättvisa? Är det inte så att alla borde ha en bostad och alla borde själva få välja hur sitt liv byggs upp så länge man inte skadar någon annan?

Människorna som kommer till N.G är oftast inte i någon direkt kris. Det är snarare en kronisk kris som ofta leder till likgiltighet inför framtiden. De orkar inte med mycket annat än nu. Det kan vara svårt att hjälpa till förändring med framtidsplanering o dyl. eftersom endast nu existerar för dem. Detta gör dem ofta till en svår målgrupp att nå.
---
Detta var utdrag ur min rapport, jag ville med detta ge en inblick i vad som funnits i mitt huvud de senaste 2½ månaderna. Jag vill försöka dela med mig av mina tankar av denna problematik som finns all around us! Jag hoppas att fler öppnar ögonen och ser sig omkring i detta samhälle, som är just HÄR, just nu!!!! VÅRT SAMHÄLLE!